Det är tid att knepa i hop lite inlämningsuppgifter i skolan.
Alltså tid att ta sig samman sätta sig framför datorn och skriva i hop något som verkar klokt eller i allafall
rimligt..
Besynnerligt nog upptäcker jag hela tiden att jag håller på med helt andra saker. Helt plötsligt blev det väldigt
viktigt att pyssla ihop ett julkort och städa kylen. Men jag tänker att genom pysselprocessen skapas fantastiska tankar i mitt huvud som inte hade dykt upp om jag försökte börja skriva direkt....well well...
Här är några som med ett enormt pysslande och fantastisk ingenjörskonst åstadkommit något strålande.
passar fint in med sångens buddistiska budskap..let it go. this too shall pass.
fredag 3 december 2010
fredag 26 november 2010
360
Här är en ny framtidsgrej. yellowbird. Jag fattar ingenting men i morgon är det väl gammalt som gatan.
onsdag 24 november 2010
animationssidor..
I Måndags fick jag följa med min snälla praktiklärare Maggan på en föreläsning på Hagabion. Det var några som heter Filmpedagogerna som hade föreläsningen. De kom med en hel del bra tips om roliga internetsidor att använda sig av på bildlektioner. Här är några länkar till sidor man kan använda sig av om man ska arbeta med animationer... De är väldigt enkla och ganska fjantiga, men det kan ju vara bra och roligt det med.
Go Animate (denna har jag testat lite.. den var väldigt lätt att förstå och det gick väldigt snabbt att göra en film.Stilen på miljöerna ser ut lite som serien Family Guy och det gillar kidzen sa filmpedagogerna.)
Dvolver
Animasher
Xtranormal
Go Animate (denna har jag testat lite.. den var väldigt lätt att förstå och det gick väldigt snabbt att göra en film.Stilen på miljöerna ser ut lite som serien Family Guy och det gillar kidzen sa filmpedagogerna.)
Dvolver
Animasher
Xtranormal
tisdag 23 november 2010
Tisdagsfilmen.
Här är dagens trevliga underhållning.. man kanske kan visa filmen för elever när man ska prata om dataspel eller pixlarnas påverkan på moderna visuella uttryck eller dylikt. Fin är den i allafall och här är länken. Den finns på youtube också så klart men i mycket sämre kvalitet. Hur bär man sig åt för att lägga upp vimeo klipp direkt på bloggen? kan man göra det?
( varför googlar du inte bara på det?) (jajaaa.. förlåt att jag frågade..)
( varför googlar du inte bara på det?) (jajaaa.. förlåt att jag frågade..)
fredag 19 november 2010
kul med djur.
ja och så var det en grej till. Kolla denna fiffiga filmen.. Har nån ett djur? jag kan tänka mig att bygga ett hus i så fall. Djur som är som människor är något av det roligaste som finns. Speciellt om de har kläder på sig.
god fredag.
Detta inlägg vill jag viga åt att uppmärksamma collaget. Denna gedigna konstform som jag utnämner till veckans favoritteknik. Jag har själv mest ägnat mig åt collageskapande på det mer traditionella viset medelst sax och klister och det (faktiskt) fantastiska programmet Paint. Men en vacker dag kanske jag blir grym på photoshop.. Tills dess tänker jag inspireras genom att varje dag kolla på denna klassiska fulsnygga blogg.
torsdag 18 november 2010
veckans filmtips.
Skolverket har kommit med en ny het release. Filmen om nya gymnasieskolan heter den and it will blow your brain! Nio delar. Spontant, Nytt, Inspirerande. en och en halv timme awesome entertainment för hela familjen. Ladda ner gratis här och NU. Min personliga favorit är "lärare och rektor reflekterar över nya gymnasieskolan" eller möjligen "ett internationellt perspektiv".
torsdag 11 november 2010
observera.
"Vi borde kanske inte använda bilder så ofta som vi gör, för de återverkar på oss som om bilderna var förklaringar medan de istället kan avlägsna oss från det oförklarliga som bilden skulle täcka"
(Aksel Sandemose)
Har ni tänkt på det eller?? Himla bildnördar..
(Aksel Sandemose)
Har ni tänkt på det eller?? Himla bildnördar..
tisdag 9 november 2010
en förträfflig dag att vara obeskrivligt kulturell.
Här är nån dude som eventuellt vill säga något om/till henne. Jag begriper inte riktigt budskapet..
åh nej! nu är inget som man tror igen..
bild av Nina Hemmingson. |
Jaha. Allt är konstruktioner och skapade föreställningar. Inget är självklart och det finns en baljard sidor av samma mynt. Vad har dagens rådande pedagogiska metoder baserats på för föreställningar om barn? och vad är barndom? I detta radiprogrammet pratar de om dom här frågorna. Det kan man lyssna på om man vill.
bild av Sara Granér |
studieresa!
Shallallalala! Allt är roligt när man går på bvk. Strålande tider! Jag blev glad av förra måndagens handledningsseminarium som utvecklades till lite av ett kvartsamtal. Kul med reflektion och feedback.
Förra veckan spenderade jag på resande fot. Jag företog mig en studieresa till Malmö för att undersöka vad staden hade att bjuda på förutom lasermän och falafel. Jag hittade två saker.
Sak 1. Stad solidar. En liten koj-by som folk bygger i protest mot rådande bostadspolitik. Alla får vara med och bygga. Såg inte jättemysigt i regnet.. men ändå. En festlig protest jämfört med att sitta hemma och gnälla.
Malmö får en fyra i betyg. Ett starkt plus var de kreativa miljöerna som jag fick uppleva. Men det faktum att det regnade och att en galen mördare härjade i staden sänkte betyget. Till slut hamnade jag i dåligt sällskap, blev vilseledd och förlorade vart ända korvöre på spel och dobbel. Sen åkte jag hem igen.
tisdag 19 oktober 2010
wöööooooowww!
Nu är vi framme i framtiden. Det kan väl inte vara svårt att tvinga kidzen att ha cykelhjälm när denhär kommer på marknaden...
söndag 17 oktober 2010
favorit tema..
I Tisdags kom en genusvetare till skolan. Hon heter Kajsa Widegren och håller på med en spännande avhandling. Kajsa höll föreläsning om hur man kan använda sig av diskursteorier för att analysera bilder. Efter att ha pluggat svenska några år är jag lite van vid att använda diskursteorier för att analysera texter. Det var riktigt ballt att se att det funkar för bildanalys också. Kajsa sa att bilder kan härbärgera konflikter. Till dessa konflikter kan höra hur bilden ska tolkas. Alltså en kamp om meningskonstruktion. Om en tolkning känns naturlig och självklar är det för att det på något sätt har blivit det. Men det skulle lika gärna kunna vara på något annat sätt. Diskurser kan användas som verktyg när man ska skapa mening till saker och ting. Om man vill kan man undersöka vilka diskurser som lett fram till en viss tolkning av en bild. Kajsas föreläsning tangerade min favorit insnöning denna månaden. Det här som handlar om att det kan finnas olika sätt att se på världen. Och att det kan vara intressant att undersöka olika sätt och se var de kommer ifrån och påverkas av osv osv.. Jag tänker att det därför kan vara fiffigt att låta elever jobba med bilder och analysera dem med hjälp av diskursteorier. Till min glädje har ett sånt sätt att arbeta med bilder stöd i kursplanen som säger att :
Bildämnet utvecklar iakttagelseförmåga och kreativt seende. Det kan handla om att bryta bildens verklighetsprägel och göra bildytan, filmytan och tv-skärmen synlig. Det kan betyda att skärpa blicken i förhållande till en bild men också att kunna vända bort blicken från bilden som sådan och se de sociala och kulturella mönster som skapar konventioner.
Hurra! Hoppas att det finns med nåt liknande i den nya kursplanen..
lördag 16 oktober 2010
torsdag 14 oktober 2010
social fobi i blandade dimensioner..
torsdag 7 oktober 2010
Lärandeteorier
Det finns en hel massa teorier kring hur lärande inom bildämnet går till och ideer om hur man i enlighet med dessa lär ut bild på bästa sätt. Vi har fått i uppgift av lärare Susanne att fundera över hur teorierna kan ge vägledning i vårat förhållningssätt i lektionsplanering...
Jag har inte riktigt tagit mig samman och lärt mig vilka teorier som är vilka. Tänkte dock skärpa i hop mig och skaffa lite koll. Jag tror att det finns några tydliga poänger med att lära sig vad olika forskare har kommit fram till. Främst kanske för att själv kunna upptäcka vilken slags kunskap och vilket slags lärande de uppgifter man ger eleverna faktiskt grundar sig på. Jag är fortfarande inne och tassar i Jos Boys tankegångar från förra inlägget. Nämnligen att det är bra att upptäcka att det finns strukturer som gör att man ser på världen på ett visst sätt och om man upptäcker att detta synsätt inte är det enda självlklara utan ett av många kan man börja analysera mekanismerna bakom det. Det finns väl alltid en risk att man gör en lektion på samma sätt som man är van vid att lektionerna såg ut när man själv gick i skolan, för man tänker att så ser en typisk bildlektion ut. Kan man se att ett sånt lektionsupplägg inte är den självklara formen för lärande utan grundar sig på en teori av flera, har man nog större möjlighet att reflektera över om varför man gör sina lektioner som man gör. Och om det är ett bra upplägg för det man vill att eleverna ska lära sig.
Man behöver kanske inte välja en favoritteori som man tycker är fullständigt rätt, de flyter väl in lite i varann. Men jag tror ändå att det kan vara bra att veta vilka ideer om lärande som stämmer mest in på sina egna. Mest för att kunna backa upp sin lektionsplanering med lite vetenskaplig proffsig auktoritet. Om elever eller lärare skulle ifrågasätta ens metoder är det nog bra att kunna motivera sina val genom att stödja sig på nåt mer än att man har en känsla av att det funkar...
Här är några fina exempel på lärare som verkar bygga sin undervisning på helt olika teorier. frågan är bara vilka..
Jag har inte riktigt tagit mig samman och lärt mig vilka teorier som är vilka. Tänkte dock skärpa i hop mig och skaffa lite koll. Jag tror att det finns några tydliga poänger med att lära sig vad olika forskare har kommit fram till. Främst kanske för att själv kunna upptäcka vilken slags kunskap och vilket slags lärande de uppgifter man ger eleverna faktiskt grundar sig på. Jag är fortfarande inne och tassar i Jos Boys tankegångar från förra inlägget. Nämnligen att det är bra att upptäcka att det finns strukturer som gör att man ser på världen på ett visst sätt och om man upptäcker att detta synsätt inte är det enda självlklara utan ett av många kan man börja analysera mekanismerna bakom det. Det finns väl alltid en risk att man gör en lektion på samma sätt som man är van vid att lektionerna såg ut när man själv gick i skolan, för man tänker att så ser en typisk bildlektion ut. Kan man se att ett sånt lektionsupplägg inte är den självklara formen för lärande utan grundar sig på en teori av flera, har man nog större möjlighet att reflektera över om varför man gör sina lektioner som man gör. Och om det är ett bra upplägg för det man vill att eleverna ska lära sig.
Man behöver kanske inte välja en favoritteori som man tycker är fullständigt rätt, de flyter väl in lite i varann. Men jag tror ändå att det kan vara bra att veta vilka ideer om lärande som stämmer mest in på sina egna. Mest för att kunna backa upp sin lektionsplanering med lite vetenskaplig proffsig auktoritet. Om elever eller lärare skulle ifrågasätta ens metoder är det nog bra att kunna motivera sina val genom att stödja sig på nåt mer än att man har en känsla av att det funkar...
Här är några fina exempel på lärare som verkar bygga sin undervisning på helt olika teorier. frågan är bara vilka..
söndag 3 oktober 2010
Läsvecka: Vad är förändring?
Denna vecka har vi haft läsvecka på temat förändring. Man fick välja själv vad man ville läsa så länge man höll sig inom ämnet. I fredags diskuterade vi ämnet kopplat till vad folk läst och till vårt blivande yrke. Jag gillade formen för uppgiften väldigt mycket. Det var kul att få tid att nörda in sig i ett ämne, och det blev spännande att höra vad alla andra i klassen hade läst och klurat på.
Själv snubblade jag över en spännande artikel skriven av en kvinna som heter Jos Boys Den handlade om identitet, arkitektur, företeelser som skateboarding och mobiltelefoner och olika sätt att uppfatta förhållandet mellan dessa grejer. Dels försöker författaren ge en bild av hur olika synsätt ser ut och dels ifrågasätta dem och komma med förslag på nya sätt att uppfatta förhållandet mellan platser och människor och saker... Det var ganska svårt att hänga med i resonemanget, men ganska mind blowing också. Jag har aldrig ens tänkt på att det finns ett särkilt sätt att se på förhållandet mellan människa och rum, men det finns det ju.. Det finns tillochmed flera sätt och de är dessutom öppna för ifrågasättande. Författaren skriver att
"until we can shift the frames through wich much architectural and cultural theory views the world, we will continue to limit "how"we can see the relationships between identity and space."
Jag har lite svårt att greppa vad detta innebär, men jag tycker att det belyser hur vårat sätt att uppfatta verkligheten är beroende av olika faktorer och dessutom utvecklas hela tiden. Jos är inne på att vissa sätt att uppfatta förhållandet mellan t.ex. platser och personer kan verka så självklara att man inte ser att det är ett av flera möjliga synsätt. Och då kan vara svårt att se eller ifrågasätta vilka mekanismer som gör att man har det synsättet man har.. Detta är nog nyttigt att experimentera med, både i min egen hjärna och med framtida elever. Jag ska ju ändå utifrån min uppfattning av världen lära ut saker till unga människor.. tänk om min världsuppfattning grundar sig på föreställningar som är är helt bananas..Kidsen ska ju också gärna ha användning av det jag har lärt dem i framtiden, men då kanske man ser saker på ett helt annat sätt och så är det de lärde sig i skolan helt irrelevant.. Jag tycker att projektet som vi gjorde med det offentliga rummet var inne och tassade lite kring de här tankegångarna eftersom vi då hade möjlighet att ifrågasätta och röra till lite i egna och andras beteende i offentliga miljöer.
Avslutar det här bloggkalaset med en gammel video där skumma saker är på gång i förhållandet mellan människa och rymd.. Tyvärr kan jag inte lägga upp länken direkt så det är bara att klicka sig vidare
På gensyn.
Själv snubblade jag över en spännande artikel skriven av en kvinna som heter Jos Boys Den handlade om identitet, arkitektur, företeelser som skateboarding och mobiltelefoner och olika sätt att uppfatta förhållandet mellan dessa grejer. Dels försöker författaren ge en bild av hur olika synsätt ser ut och dels ifrågasätta dem och komma med förslag på nya sätt att uppfatta förhållandet mellan platser och människor och saker... Det var ganska svårt att hänga med i resonemanget, men ganska mind blowing också. Jag har aldrig ens tänkt på att det finns ett särkilt sätt att se på förhållandet mellan människa och rum, men det finns det ju.. Det finns tillochmed flera sätt och de är dessutom öppna för ifrågasättande. Författaren skriver att
"until we can shift the frames through wich much architectural and cultural theory views the world, we will continue to limit "how"we can see the relationships between identity and space."
Jag har lite svårt att greppa vad detta innebär, men jag tycker att det belyser hur vårat sätt att uppfatta verkligheten är beroende av olika faktorer och dessutom utvecklas hela tiden. Jos är inne på att vissa sätt att uppfatta förhållandet mellan t.ex. platser och personer kan verka så självklara att man inte ser att det är ett av flera möjliga synsätt. Och då kan vara svårt att se eller ifrågasätta vilka mekanismer som gör att man har det synsättet man har.. Detta är nog nyttigt att experimentera med, både i min egen hjärna och med framtida elever. Jag ska ju ändå utifrån min uppfattning av världen lära ut saker till unga människor.. tänk om min världsuppfattning grundar sig på föreställningar som är är helt bananas..Kidsen ska ju också gärna ha användning av det jag har lärt dem i framtiden, men då kanske man ser saker på ett helt annat sätt och så är det de lärde sig i skolan helt irrelevant.. Jag tycker att projektet som vi gjorde med det offentliga rummet var inne och tassade lite kring de här tankegångarna eftersom vi då hade möjlighet att ifrågasätta och röra till lite i egna och andras beteende i offentliga miljöer.
Avslutar det här bloggkalaset med en gammel video där skumma saker är på gång i förhållandet mellan människa och rymd.. Tyvärr kan jag inte lägga upp länken direkt så det är bara att klicka sig vidare
På gensyn.
söndag 26 september 2010
ang. gränser
läste om ett projekt som arbetar med att kulturen ska vara tillgänglig för alla. Intressant för en blivande bildlärare tänker jag mig.. www.kulturungdom.se/utopia
museebesök
I onsdags for klassen på utflykt till Bohusläns museum för att kolla på Marianne Lindberg De Geers utställning "Full speed ahead" Jag fann utställningen genuint roande med många humoristiska, provocerande och intressanta konstverk. Bland annat ställde Marianne ut verk av andra konstnärer som hon förändrat genom att måla till grejer eller klistra in bilder på sig själv. Hon ställde även ut ett brev där en av dessa konstnärer uttrycker sin besvikelse över detta tilltag och ber Marianne att inte ställa ut hennes förändrade konstverk. Meta,meta,meta.. I ett videoverk med titeln "45 år senare" får man se ett polisförhör med en kvinna spelad av Inger Nilsson (hon som spelade Pippi Långstrump) I videoverket spelar hon pippirollen på samma sätt som i de gamla barnfilmerna, men nu är det inte särskilt charmigt längre, i en vuxen kropp framstår pippikaraktären snarare som sorglig och galen. Jag funderade lite över vem som har rätt till en karaktär. Antagligen hade inte Astrid Lindgren uppskattat denna sorgliga fortsättning av pippihistorien. Å andra sidan har ju Inger Nilsson blivit väldigt starkt sammankopplad med pippirollen av hela svenska folket.(kolla tex detta obehagligt käcka klipp) Om pippi har påverkat Ingers liv borde kanske Inger ha rätt att påverka historien om pippi? På utställningen fanns också två små skulpturer som föreställer konstnären i en väldigt anorektisk och en väldigt överviktig skepnad. Dessa har även ställts ut i naturlig storlek vilket provocerade människor så mycket att skulpturerna förstördes. Kolla länk. De olika verken gav upphov till många diskussioner i klassen på väldigt varierande teman. Jag tror att Marianne Lindberg De Geers konst kan vara tacksam att arbeta med med elever, eftersom hennes verk kan ge intressanta ingångar till diskussioner om allt möjligt, Identitet, metakonst, etiska frågor, utseende, samhällskritik osv..
lördag 25 september 2010
gruppåverkan..
I början av veckan hade vi en workshop som handlade om att undersöka hur en grupp påverkas av hur olika folk beter sig inom gruppen. Vi var uppdelade i små grupper och flyttade runt till olika stationer där vi skulle göra olika bilduppgifter. Vid varje station fick vi en ny lapp med instruktioner om hur vi skulle bete oss, typ "Du är väldigt snäll och hjälpsam". Tyvärr var jag väldigt dålig på att genomföra uppgiften. Jag var bara sur och omotiverad och kunde bara göra ytterst kassa försök att bete mig som det stod på lapparna. I mitt fall blev wokshopen snarare en undersökning i hur en grupp påverkas av att ha en gruppmedlem som inte vill vara med och medverka i en workshop om gruppåverkan. Jag tror att jag påverkade min grupp ganska negativt. Det är ju inte så kul att gå in för en uppgift om någon i gruppen inte gör det. Ur mitt eget egoistiska perspektiv är jag ändå glad att jag var med och inte bara gick hem i stället. Jag kommer ju i mitt framtida yrke stöta på elever som inte alls vill samarbeta när jag håller egna enligt mig fantastiska workshops och då tror jag att det är bra att jag själv vet hur det är att känna sig oförmögen att genomföra en uppgift.. Eleverna är ju dessutom inte vuxna och kan inte bara strunta i att vara med på lektioner som inte passar dem...
söndag 19 september 2010
Åter till uppgiften
Uppgiften som vi har jobbat med under veckan har alltså varit förändringar i det offentliga rummet. Den gick ut på att fundera på vad man vill förändra och att på något sätt genomföra en förändring. Alla ettor på skolan fick samma uppgift. Vi blev uppdelade i olika grupper där folk från alla inriktningar var representerade. Det var meningen att vi i grupperna skulle ta hjälp av varandra med idèer osv, men alla skulle göra varsitt projekt. I fredags var det redovisning där alla kort fick berätta om sitt projekt och visa några bilder. Det var väldigt roligt och intressant att se hur alla hade arbetat med uppgiften. Det kändes också väldigt positivt att alla blev lite mer bakanta med varandra över klassgränserna. Jag tror att det bidrar till att folk vågar ta lite mer kontakter utanför sina egna inriktningar i framtiden och kanske ta hjälp av varandra till andra projekt..
Själv arbetade jag med uppgiften genom att ta mig an läskiga platser som jag helst undviker när det är mörkt. Jag tänker mig att det blir en ond cirkel när folk undviker en plats för att den känns ödslig och därmed gör den ännu ödsligare genom att inte vara där. Jag är ju själv med och bidrar till den onda cirkeln och tänkte därför försöka vända den genom att experimentera med att agera tvärt emot vad jag brukar. Dvs vistas på platser på kvällen som jag instinktivt undviker annars. Jag nämnde i ett tidigare inlägg att jag är intresserad av om uppfattningen av en plats kan förändras bara genom att beskriva den på ett annat sätt. Jag gjorde klistermärken som jag satte upp på de läskiga ställena som uttryckte tvärt emot vad jag brukar tänka om platserna, för att försöka tvångstillskriva platsen andra egenskaper.
Jag är inte särskilt nöjd med hur jag löste uppgiften. Kanske var det stress över att komma på något som gjorde att jag började genomföra uppgiften för tidigt i tankeprocessen. Att befolka ödsliga platser med sig själv, och att försöka avprogrammera platsers läskighet genom att benämna dem på ett annat sätt känns som två olika projekt som inte riktigt hör i hop. Jag skulle så här i efterhand vågat släppa en tankegång och jobbat mer med den andra, gjort något större av det ena. Nu blev det bara två smågrejer som inte riktigt hörde ihop. Men eftersom jag gjorde som jag gjorde fick jag i allafall möjlighet att upptäcka varför det inte riktigt funkade och jag fick helt klart nya ideer till hur man skulle kunna göra annorlunda och bättre en annan gång. (Tack i allafall för hjälpen men att ta bilder osv till Amanda Almvide)
Själv arbetade jag med uppgiften genom att ta mig an läskiga platser som jag helst undviker när det är mörkt. Jag tänker mig att det blir en ond cirkel när folk undviker en plats för att den känns ödslig och därmed gör den ännu ödsligare genom att inte vara där. Jag är ju själv med och bidrar till den onda cirkeln och tänkte därför försöka vända den genom att experimentera med att agera tvärt emot vad jag brukar. Dvs vistas på platser på kvällen som jag instinktivt undviker annars. Jag nämnde i ett tidigare inlägg att jag är intresserad av om uppfattningen av en plats kan förändras bara genom att beskriva den på ett annat sätt. Jag gjorde klistermärken som jag satte upp på de läskiga ställena som uttryckte tvärt emot vad jag brukar tänka om platserna, för att försöka tvångstillskriva platsen andra egenskaper.
Klistermärket säger: Åh gud vilken mysig plats. (det är en lögn) |
torsdag 16 september 2010
valklotterrecension
I bland förändrar folk det offentliga rummet genom att sätta upp affischer. I bland förandrar folk affischerna genom att klottra. DNpåstan har recenserat olika valklotter. http://www.pastan.nu/bloggen/inlagg/pa-stan-bloggen-recenserar-klottret-pa-valaffischerna.3070
en parentes.
Här har någon gjort bra i från sig i det offentliga rummet. En studsmatta! Precis vid folkteatern finns den. Just i dag var det inga som var där men för några dagar sen såg jag flera så kallade "uttråkade ungdomar" ta en paus i tonårsdepressionen med lite hoppande.
onsdag 15 september 2010
Förändringar i det offentliga rummet
Veckans uppgift handlar om förändringar i det offentliga rummet...
Lämpliga frågor att ställa sig är: Vad vill jag ändra på?, hur och varför ska jag göra det? osv.. På måndagens föreläsning talades lite om att utöva makt över något eller någon genom att benämna eller definiera det. Alltså att den definierande(subjektet) har en maktposition gentemot det definierade(objektet) eftersom den tar rätten att definiera det.. Sånt här kan jag verkligen snöa in på.. Ändras en plats egenskaper beroende på hur man definierar den.? Kan jag förändra en plats genom att utöva min definitionsmakt på den? På fredag är det redovisning. Då har prylarna på mitt frukostbord förhoppningsvis förvandlats till något fantastiskt. Stay tuned.
Lämpliga frågor att ställa sig är: Vad vill jag ändra på?, hur och varför ska jag göra det? osv.. På måndagens föreläsning talades lite om att utöva makt över något eller någon genom att benämna eller definiera det. Alltså att den definierande(subjektet) har en maktposition gentemot det definierade(objektet) eftersom den tar rätten att definiera det.. Sånt här kan jag verkligen snöa in på.. Ändras en plats egenskaper beroende på hur man definierar den.? Kan jag förändra en plats genom att utöva min definitionsmakt på den? På fredag är det redovisning. Då har prylarna på mitt frukostbord förhoppningsvis förvandlats till något fantastiskt. Stay tuned.
söndag 12 september 2010
Blogg.
Det har blivit dags att summera och "reflektera" över de åtta första, mycket händelserika dagarna på BVK.. Detta skall göras medelst blogg, vilket för mig känns synnerligen obehagligt, eftersom jag fram tills nu hållt ett visst avstånd till alla komunikationsformer som är modernare än telefonen. Lite av ett ostrategiskt drag såhär i efterhand med tanke på mitt yrkesval som bildlärare. Jag har under veckans workshops fått anledning att fundera mycket över vad det innebär att arbeta med ämnet bild och drabbas av någon typ av svindel när jag tänker på hur sjukt många världar av bilder och koder och koncept och kommunikationsformer som man (speciellt om man kan hantera det såkallade internet och har tillgång till mobil och television) snurrar runt i på olika sätt. Det känns väldigt viktigt att vara lite insatt i dehär "bildochkodkoncenceptvärldarna" som elever vistas i eller påverkas av och använder på olika sätt. I allafall om man vill göra bildämnet till något som är aktuellt och anpassat till elevernas verklighet. Dagens insikt är alltså att jag bör skärpa till mig och vara lite mera mottaglig för framtidens bild och komunikationsmedium och den här bloggen är ju bra träning då..
Med detta sagt gör sig obehagliga minnen från min egen högstadietid påminda. Den pinsamma stämningen när nån lärare försökte vara nere med kidzen. Att försöka möta oss elever på våran nivå och misslyckas var liksom värre än att inte försöka alls. Är det en sån lärare jag kommer bli? Jag var precis påväg att understryka vad jag menar genom att länka till ett pinsamt youtube klipp med rappande lärare men jag ångrade mig. Vid närmare eftertanke har jag stor respekt för lärare som vågar prova nya sätt att nå ut till och möta sina elever även om det finns en risk att resulterar i att man framstår som lite av en idiot. Det är kanske bättre det än att mesa sig igenom sin lärarkarriär..
I de workshops och föreläsningar som vi haft har det pratas en hel del om det där att det är viktigt att inte rädslan för misslyckande hindrar en från att testa grejer. Jag har ibland, i andra skapande verksamheter märkt hur känslan av att det jag gör måste bli snyggt och lyckat har hindrat mig från att göra nånting alls. Jag tror att pressen att saker ska bli snygga och lyckade är vanliga hinder för elever när de jobbar med bild. De senaste dagarnas workshops har på olika sätt arbetat sig runt "snyggtochlyckat-hindret" vilket har varit roligt dels för att jag har tycker mig ha lärt mig lite trix till hur jag ska få elever att våga vara lite kreativa (tillexempel genom att arbeta mycket i grupp vilket tar bort pressen på den enskilda personens prestation och att låta poängen med uppgiften vara något annat än att framställa en snygg slutprodukt.) Men också lite av en lättnad för egen del eftersom jag inte är lika "grym på att rita" som många andra..
Med detta sagt gör sig obehagliga minnen från min egen högstadietid påminda. Den pinsamma stämningen när nån lärare försökte vara nere med kidzen. Att försöka möta oss elever på våran nivå och misslyckas var liksom värre än att inte försöka alls. Är det en sån lärare jag kommer bli? Jag var precis påväg att understryka vad jag menar genom att länka till ett pinsamt youtube klipp med rappande lärare men jag ångrade mig. Vid närmare eftertanke har jag stor respekt för lärare som vågar prova nya sätt att nå ut till och möta sina elever även om det finns en risk att resulterar i att man framstår som lite av en idiot. Det är kanske bättre det än att mesa sig igenom sin lärarkarriär..
I de workshops och föreläsningar som vi haft har det pratas en hel del om det där att det är viktigt att inte rädslan för misslyckande hindrar en från att testa grejer. Jag har ibland, i andra skapande verksamheter märkt hur känslan av att det jag gör måste bli snyggt och lyckat har hindrat mig från att göra nånting alls. Jag tror att pressen att saker ska bli snygga och lyckade är vanliga hinder för elever när de jobbar med bild. De senaste dagarnas workshops har på olika sätt arbetat sig runt "snyggtochlyckat-hindret" vilket har varit roligt dels för att jag har tycker mig ha lärt mig lite trix till hur jag ska få elever att våga vara lite kreativa (tillexempel genom att arbeta mycket i grupp vilket tar bort pressen på den enskilda personens prestation och att låta poängen med uppgiften vara något annat än att framställa en snygg slutprodukt.) Men också lite av en lättnad för egen del eftersom jag inte är lika "grym på att rita" som många andra..
torsdag 9 september 2010
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)