Blogg.

Det har blivit dags att summera och "reflektera" över de åtta första, mycket händelserika dagarna på BVK.. Detta skall göras medelst blogg, vilket för mig känns synnerligen obehagligt, eftersom jag fram tills nu hållt ett visst  avstånd till alla komunikationsformer som är modernare än telefonen. Lite av ett ostrategiskt drag såhär i efterhand med tanke på mitt yrkesval som bildlärare. Jag har under veckans workshops fått anledning att fundera mycket över vad det innebär att arbeta med ämnet bild och drabbas av någon typ av svindel när jag tänker på hur sjukt många världar av bilder och koder och koncept och kommunikationsformer som man (speciellt om man kan hantera det såkallade internet och har tillgång till mobil och television) snurrar runt i på olika sätt. Det känns väldigt viktigt att vara lite insatt i dehär "bildochkodkoncenceptvärldarna" som elever vistas i eller påverkas av och använder på olika sätt. I allafall om man vill göra bildämnet till något som är aktuellt och anpassat till elevernas verklighet. Dagens insikt är alltså att jag bör skärpa till mig och vara lite mera mottaglig för framtidens bild och komunikationsmedium och den här bloggen är ju bra träning då..

Med detta sagt gör sig obehagliga minnen från min egen högstadietid påminda. Den pinsamma stämningen när nån lärare  försökte vara nere med kidzen. Att försöka möta oss elever på våran nivå och misslyckas var liksom värre än att inte försöka alls. Är det en sån lärare jag kommer bli? Jag var precis påväg att understryka vad jag menar genom att länka till ett  pinsamt youtube klipp med rappande lärare men jag ångrade mig. Vid närmare eftertanke har jag stor respekt för lärare som vågar prova nya sätt att nå ut till och möta sina elever även om det finns en risk att resulterar i att man framstår som lite av en idiot. Det är kanske bättre det än att mesa sig igenom sin lärarkarriär..

I de workshops och föreläsningar som vi haft har det pratas en hel del om det där att det är viktigt att  inte  rädslan för misslyckande hindrar en från att testa grejer. Jag har ibland, i andra skapande verksamheter märkt hur känslan av att det jag gör måste bli snyggt och lyckat har hindrat mig från att göra nånting alls. Jag tror att pressen att saker ska bli snygga och lyckade är vanliga hinder för elever när de jobbar med bild. De senaste dagarnas workshops har på olika sätt arbetat sig runt "snyggtochlyckat-hindret" vilket har varit roligt dels för att jag har tycker mig ha lärt mig lite trix till hur jag ska få elever att våga vara lite kreativa (tillexempel genom att arbeta mycket i grupp vilket tar bort pressen på den enskilda personens prestation och att låta poängen med uppgiften vara något annat än att framställa en snygg slutprodukt.) Men också  lite av en lättnad för egen del eftersom jag inte är lika "grym på att rita" som många andra..