ang. gränser

läste om ett projekt som arbetar med att kulturen ska vara tillgänglig för alla. Intressant för en blivande bildlärare tänker jag mig.. www.kulturungdom.se/utopia 

museebesök

I onsdags for klassen på utflykt till Bohusläns museum för att kolla på Marianne Lindberg De Geers utställning "Full speed ahead" Jag fann utställningen genuint roande med många humoristiska, provocerande och intressanta konstverk. Bland annat ställde Marianne  ut verk av andra konstnärer som hon förändrat genom att måla till grejer eller klistra in bilder på sig själv. Hon ställde även ut ett brev där en av dessa konstnärer uttrycker sin besvikelse över detta tilltag och ber Marianne att inte ställa ut hennes förändrade konstverk. Meta,meta,meta.. I ett videoverk med titeln "45 år senare" får man se ett polisförhör med en kvinna spelad av Inger Nilsson (hon som spelade Pippi Långstrump) I videoverket spelar hon pippirollen på samma sätt som i de gamla barnfilmerna, men nu är det inte särskilt charmigt längre, i en vuxen kropp framstår pippikaraktären snarare som sorglig och galen. Jag funderade lite över vem som har rätt till en karaktär. Antagligen hade inte Astrid Lindgren uppskattat denna sorgliga fortsättning av pippihistorien. Å andra sidan har ju Inger Nilsson blivit väldigt starkt sammankopplad med pippirollen av hela svenska folket.(kolla tex detta obehagligt käcka klipp)  Om pippi har påverkat Ingers liv borde kanske Inger ha rätt att påverka historien om pippi? På utställningen fanns också två små skulpturer som föreställer konstnären i en väldigt anorektisk och en väldigt överviktig skepnad. Dessa har även ställts ut i  naturlig storlek vilket provocerade människor så mycket att skulpturerna förstördes. Kolla länk. De olika verken gav upphov till många diskussioner i klassen på väldigt varierande teman. Jag tror att Marianne Lindberg De Geers konst kan vara tacksam att arbeta med med elever, eftersom hennes verk kan ge intressanta ingångar till diskussioner om allt möjligt, Identitet, metakonst, etiska frågor, utseende, samhällskritik osv..

gruppåverkan..

I början av veckan hade vi en workshop som handlade om att undersöka hur en grupp påverkas av hur olika folk beter sig inom gruppen. Vi var uppdelade i små grupper och flyttade runt till olika stationer där vi skulle göra olika bilduppgifter. Vid varje station fick vi en ny lapp med instruktioner om hur vi skulle bete oss, typ "Du är väldigt snäll och hjälpsam". Tyvärr var jag väldigt dålig på att genomföra uppgiften. Jag var bara sur och omotiverad och kunde bara göra ytterst kassa försök att bete mig som det stod på lapparna. I mitt fall blev wokshopen snarare en undersökning i hur en grupp påverkas av att ha en gruppmedlem som inte vill vara med och medverka i en workshop om gruppåverkan. Jag tror att jag påverkade min grupp ganska negativt. Det är ju inte så kul att gå in för en uppgift om någon i gruppen inte gör det. Ur mitt eget egoistiska perspektiv är jag ändå glad att jag var med och inte bara gick hem i stället. Jag kommer ju i mitt framtida yrke stöta på elever som inte alls vill samarbeta när jag håller egna enligt mig fantastiska workshops och då tror jag att det är bra att jag själv vet hur det är att känna sig oförmögen att genomföra en uppgift.. Eleverna är ju dessutom inte vuxna och kan inte bara strunta i att vara med på lektioner som inte passar dem...

Åter till uppgiften

Uppgiften som vi har jobbat med under veckan har alltså varit förändringar i det offentliga rummet. Den gick ut på att fundera på vad man vill förändra och att på något sätt genomföra en förändring. Alla ettor på skolan fick samma uppgift. Vi blev uppdelade i olika grupper där folk från alla inriktningar var representerade. Det var meningen att vi i grupperna skulle ta hjälp av varandra med idèer osv, men alla skulle göra varsitt projekt. I fredags var det redovisning där alla kort fick berätta om sitt projekt och visa några bilder. Det var väldigt roligt och intressant att se hur alla hade arbetat med uppgiften. Det kändes också väldigt positivt att alla blev lite mer bakanta med varandra över klassgränserna. Jag tror att det bidrar till att folk vågar ta lite mer kontakter utanför sina egna inriktningar i framtiden och kanske ta hjälp av varandra till andra projekt..

Själv arbetade jag med uppgiften genom att ta mig an läskiga platser som jag helst undviker när det är mörkt. Jag tänker mig att det blir en ond cirkel när folk undviker en plats för att den känns ödslig och därmed gör den ännu ödsligare genom att inte vara där. Jag är ju själv med och bidrar till den onda cirkeln och tänkte därför försöka vända den genom att experimentera med att agera tvärt emot vad jag brukar. Dvs vistas på platser på kvällen som jag instinktivt undviker annars. Jag nämnde i ett tidigare inlägg att jag är intresserad av om uppfattningen av en plats kan förändras bara genom att beskriva den på ett annat sätt. Jag gjorde klistermärken som jag satte upp på de läskiga ställena som uttryckte tvärt emot vad jag brukar tänka om platserna, för att försöka tvångstillskriva platsen andra egenskaper.

Klistermärket säger: Åh gud vilken mysig plats. (det är en lögn)

Jag är inte särskilt nöjd med hur jag löste uppgiften. Kanske var det stress över att komma på något som gjorde att jag började genomföra uppgiften för tidigt i tankeprocessen. Att befolka ödsliga platser med sig själv, och att försöka avprogrammera platsers läskighet genom att benämna dem på ett annat sätt känns som två olika projekt som inte riktigt hör i hop. Jag skulle så här i efterhand vågat släppa en tankegång och jobbat mer med den andra, gjort något större av det ena. Nu blev det bara två smågrejer som inte riktigt hörde ihop. Men eftersom jag gjorde som jag gjorde fick jag i allafall möjlighet att upptäcka varför det inte riktigt funkade och jag fick helt klart nya ideer till hur man skulle kunna göra annorlunda och bättre en annan gång. (Tack i allafall för hjälpen men att ta bilder osv till Amanda Almvide)

valklotterrecension

I bland förändrar folk det offentliga rummet genom att sätta upp affischer. I bland förandrar folk affischerna genom att klottra. DNpåstan har recenserat olika valklotter. http://www.pastan.nu/bloggen/inlagg/pa-stan-bloggen-recenserar-klottret-pa-valaffischerna.3070

en parentes.

Här har någon gjort bra i från sig i det offentliga rummet. En studsmatta! Precis vid folkteatern finns den. Just i dag var det inga som var där men för några dagar sen såg jag flera så kallade "uttråkade ungdomar" ta en paus i tonårsdepressionen med lite  hoppande.

Förändringar i det offentliga rummet

Veckans uppgift handlar om förändringar i det offentliga rummet...
Lämpliga frågor att ställa sig är: Vad vill jag ändra på?, hur och varför ska jag göra det? osv.. På måndagens föreläsning talades lite om att utöva makt över något eller någon genom att benämna eller definiera det. Alltså att den definierande(subjektet) har en maktposition gentemot det definierade(objektet) eftersom den tar rätten att definiera det.. Sånt här kan jag verkligen snöa in på.. Ändras en plats egenskaper beroende på hur man definierar den.? Kan jag förändra en plats genom att utöva min definitionsmakt på den? På fredag är det redovisning. Då har prylarna på mitt frukostbord förhoppningsvis förvandlats till något fantastiskt. Stay tuned. 

Blogg.

Det har blivit dags att summera och "reflektera" över de åtta första, mycket händelserika dagarna på BVK.. Detta skall göras medelst blogg, vilket för mig känns synnerligen obehagligt, eftersom jag fram tills nu hållt ett visst  avstånd till alla komunikationsformer som är modernare än telefonen. Lite av ett ostrategiskt drag såhär i efterhand med tanke på mitt yrkesval som bildlärare. Jag har under veckans workshops fått anledning att fundera mycket över vad det innebär att arbeta med ämnet bild och drabbas av någon typ av svindel när jag tänker på hur sjukt många världar av bilder och koder och koncept och kommunikationsformer som man (speciellt om man kan hantera det såkallade internet och har tillgång till mobil och television) snurrar runt i på olika sätt. Det känns väldigt viktigt att vara lite insatt i dehär "bildochkodkoncenceptvärldarna" som elever vistas i eller påverkas av och använder på olika sätt. I allafall om man vill göra bildämnet till något som är aktuellt och anpassat till elevernas verklighet. Dagens insikt är alltså att jag bör skärpa till mig och vara lite mera mottaglig för framtidens bild och komunikationsmedium och den här bloggen är ju bra träning då..

Med detta sagt gör sig obehagliga minnen från min egen högstadietid påminda. Den pinsamma stämningen när nån lärare  försökte vara nere med kidzen. Att försöka möta oss elever på våran nivå och misslyckas var liksom värre än att inte försöka alls. Är det en sån lärare jag kommer bli? Jag var precis påväg att understryka vad jag menar genom att länka till ett  pinsamt youtube klipp med rappande lärare men jag ångrade mig. Vid närmare eftertanke har jag stor respekt för lärare som vågar prova nya sätt att nå ut till och möta sina elever även om det finns en risk att resulterar i att man framstår som lite av en idiot. Det är kanske bättre det än att mesa sig igenom sin lärarkarriär..

I de workshops och föreläsningar som vi haft har det pratas en hel del om det där att det är viktigt att  inte  rädslan för misslyckande hindrar en från att testa grejer. Jag har ibland, i andra skapande verksamheter märkt hur känslan av att det jag gör måste bli snyggt och lyckat har hindrat mig från att göra nånting alls. Jag tror att pressen att saker ska bli snygga och lyckade är vanliga hinder för elever när de jobbar med bild. De senaste dagarnas workshops har på olika sätt arbetat sig runt "snyggtochlyckat-hindret" vilket har varit roligt dels för att jag har tycker mig ha lärt mig lite trix till hur jag ska få elever att våga vara lite kreativa (tillexempel genom att arbeta mycket i grupp vilket tar bort pressen på den enskilda personens prestation och att låta poängen med uppgiften vara något annat än att framställa en snygg slutprodukt.) Men också  lite av en lättnad för egen del eftersom jag inte är lika "grym på att rita" som många andra..  

Wöööow!

Ett djärvt steg in i cyberrymden!