Det är roligt att sitta i ateljen och jobba. Jag gillar att det är många trevliga kamrater där som hjälper varandra. Jag ska ju göra nån slags interiör nu till en spelfamilj/Kain och Abel tragedi familj. Ett spel ska finnas med i interiören ( med förändrade detaljer) och jag klurade en del på vilket spel och hur det skulle se ut. Klurade på risk och fia och chack pga att de innehåller ett moment av att fysiskt slå ut varandra från spelplanen. Men tillslut blev det monopol. Dels för att det innehåller texter vilka kan få en fin effekt om man ändrar på dem lite, och dels för att jag gillar att det blir en annan slags kamp där man mutar in olika områden och bygger dem starka med hus och tar ut skatt från sina motspelare om de närmar sig området.. Jag tänker att man kan översätta de områderna till hur syskon kan tävla om olika områden som de behärskar olika bra typ vem som är smartast eller starkast eller mest omtyckt vad det nu är.. Jag har börjat jobba med att modifiera en spelplan i photo shop. Jag har aldrig använt photoshop så det känns lite svajigt men det går bra faktiskt tack vare pedagogisk hjälp av Simon.
Jag tycker att East of eden är in förfärligt intressant bok, och den bidrar med mycket bra funderingar om kamp mellan syskon. Och den tunna linjen mellan lek och allvar och spel och krig.. Boken är ju som jag har tjatat om också en kain och abel historia. I boken finns faktiskt en viktig episod där den ene brodern råkar vinna över den andre i nåt slags spel där man kastar pinnar. Den andre som brukar vara bäst på detta flippar ut och slår nästan ihjäl sin bror..Jag tycker det är kul att John Steinbeck väljer spelet som utlösande faktor för ett (nästan) mord. Mina egna funderingar om konflikt och spel är inte direkt nya.. När jag läste det kom jag också att tänka på min kompis berättelse om när hon började slåss med sin bror när de spelade kubb som jag skrev om för några inlägg sedan. Och så tänker jag på gränslandet mellan vad som är på skoj och vad som är allvar. För några blogginlägg sedan så gjorde jag en lustig poäng över att sätta fåniga bildtexter till dramatiska bibliska bilder av kain och abel. För jag gillar det roliga med det proportionslösa i att döda ett syskon för att den var bättre i kubb. Jag tycker det är roligt för att det är fånigt och osannolikt. Men i East of eden beskrivs precis det scenariot och då känns det plötligt fullständigt realistiskt och rimligt och inte kul alls
Nåväl.. på gensyn!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar