Nu har de tre seminariegrupperna haft workshops för resten av klassen på temat gränser. Min grupp gjorde en workshop där en uppgift skulle lösas i grupper under tystnad och lite andra förhållningsregler. Jag tycker att det gick bra men det är jobbigt att vara så många som ska planera och hålla i en grej. Jag tycker att våran grupp fungerar bra, men det tar mycket energi att diskutera och dividera tills alla har samma bild av vad som ska hända, vad poängen är och vem som tar ansvar för vad. När det gäller ansvar tror jag att det finns en risk att alla slappnar av för mycket för att man litar på att nån annan fixar det. När man bara är några få som ska genomföra en uppgift blir det ju tydligare vad man själv måste ta tag i för att det ska funka. Samtidigt är det kanske nästan en förutsättning för att en stor grupp ska funka att några tar mer ansvar eller styr mer i uppgiften och några håller sig mer i bakgrunden. Jag är nog lite både och... jag är både sugen på att bestämma grjeja med uppgiftens utformning men samtidigt lite lat och rädd för att för mycket ansvar ska hamna på mig om jag engagerar mig för mycket. En ganska störig och slug kombination.
En sak som jag snappade upp under planeringen och utförandet av workshoppen (förutom att det är ansträngande att för sju pers att synkronisera sina ideer om vad det är man ska genomföra och att jag är rätt lat och ansvarsundvikande men ändå sugen på att administrera) är hur känsligt det kan kännas om det inte verkar som att workshopdeltagarna trivs. Så fort jag tyckte att de såg uttråkade ut kändes det sjukt jobbigt. typ som att vara värdinna på en fest som ingen gillar. Jag blev helt nervös försökte leta efter nödlösningar för att de skulle gilla workshopen. I bland kan det nog vara bra att tänka om när något inte funkar, men i detta fallet var det nog bra att vi inte gjorde det, för klassen verkade inte ha uppfattat det så himla olidligt som jag trodde att det var. jag tänker att det också är bra att träna på att våga stå för sin ide och inte vara så nervöst angelägen om att alla ska gilla det man gör för då finns det nog en risk att ens egen osäkerhet smittar av sig på deltagarna och att man blir rädd för att låta deltagarna utmanas..
well well...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar